Mycket uppe i huvudet/being a lot in my head right now
Jag är just nu mycket i huvudet och lever istället för att vara i känslan. Det är inte alltid helt bra, speciellt inte dagarna före mens då jag har pmds. Vad är det kanske du som är förskonad från detta undrar?! Det är något jag har lärt mig leva med, men det är jobbigt och tar väldigt mycket kraft och energi.
Om man har PMS eller PMDS är det vanligt att man dagarna för mens
- känner sig orolig och ångestfylld
- får snabba humörsvängningar
- lätt börjar gråta
- känner mindre lust att hitta på saker
- känner sig trött och får mindre energi
- får svårare att sova
- blir svullen i kroppen och särskilt över magen
- känner av spänningar i brösten eller att de blir ömma
- får huvudvärk
- blir hungrigare än vanligt och sugen på sött.
PMS och PMDS brukar oftast börja tre till fyra dagar innan mensen och försvinna när mensen kommer. Men det kan också sitta i några dagar under mensen. Vissa har besvär även under ägglossningen. Det är ovanligt, men ibland kan PMS och PMDS pågå från ägglossningen fram till mensens start. Veckan efter mens har man oftast inga besvär.
Vad jag läst mig till så beror det på att när progestorenet i kroppen bryts ner, vilket sker efter ägglossning om inget ägg blir befruktat. Och det man reagerar på är att man är känslig för de ämnen som bildas när progesteronet bryts ned.
Så det som stressar mig nu och ökar på ångesten är flera olika saker. Dels så ska jag flyga om 2 veckor och det är ju skrämmande, jag har ju inte kontrollen. *jag har ett litet kontrollbehov* Dels så ska jag på möte med handläggaren på Arbetsförmedling för arbetsparaktiken jag ska ha. När man blivit utbränd och ska komma tillbaka till vardagen så börjar man med att arbetsträna, ofta 2 timmar/dag till att börja med, för att få in rutiner och se vad man klarar av och inte klarar av efter "sjukdomen". Jag vet inte var kommer jag hamna på arbetsträning.*gillar inte ovisshet som inte är självvald*
Tidigare var jag en sådan som kunde göra väldigt många saker samtidigt, ha kalendern full men ändå få tid till sånt jag ville ha tid till. Nu idag kan det vara svårt att bara ta mig till affären, det blir ju så många saker man ska ha koll på. Vad jag ska handla? Vad vill min familj äta? Skriva inköpslista? Är det jag köper ekogoliskt/krav?Kommer det vara mycket folk i affären? Ja, ni ser, jag är ju slut innan jag kommer till affären. *uppe i huvudet och tänker istället för att vara här och nu*
Men detta är som tur är inte så illa när jag inte har pmds, då funkar mitt mindfullnestänkande av sig självt. :-)
Det är även en del folk runtomkring mig som mår dåligt , gör konstiga saker och har det jobbigt just nu. Det är också en faktor som stressar mig då jag av naturen vill hjälpa allt och alla, och helst rädda hela jorden också.
Men jag har kommit till insikt att ibland är det bäst att stå vid sidan om och bara observera. Vill personen i fråga tala med mig och få hjälp så vet de att de är mer än välkomna. Just i detta fallet jag tänker på nu så har en ganska närstående person agerat på ett sätt som jag inte kan acceptera men jag vet att personen själv mår dåligt psykiskt just nu och jag tror det har del i agerandet. Det känns märkligt då personen under många år ofta vänt sig till mig för råd och hjälp men denna gången har jag inte hört något ifrån den. Jag har heller inte tagit kontakt med personen själv för jag känner att jag skulle bara ifrågasätta vad sjutton personen håller på med och det hjälper ingen. Samt att jag skulle bli för emotionellt och personligt engagerad och det är jag inte redo för. Någon gång måste personen ta ansvar för sina handlingar själv och personens närmsta familj får ta hand om sin familjemedlem nu. Jag har nog med mig och mina.
Det här är inte lätt att erkänna att jag väljer att inte aktivt hjälpa och ta kontakt med en person som behöver hjälp. Men jag känner starkt att denna gången är inte jag personen som ska hjälpa så jag lita till min intuition att inte göra det. En sådan här sak får mig att känna mig hård och elak men det är inte sådan jag är. Däremot har jag fått spela rollen tuff och hård många gånger under min uppväxt men det är en annan historia.
Oj, vad det känns bra att ha skrivit av sig. :-) Ja, en blogg/hemsida är nog en bra ide.
If you have PMS or PMDD it is common in the days before your period.
- feel worried and anxious
-get rapid mood swings
-easy start to cry
-feel less desire to find things
-feel tired and have less energy
-gets harder to sleep
-become swollen in the body and especially of the stomach
-feeling of tension in the breasts, or they become sore
-headaches
-will be hungrier than usual and hungry for sweet.
PMS and PMDD usually starts three to four days before menstruation and disappear when your period comes. But it can also sit for a few days during your period. Some have trouble even during ovulation. It's rare, but sometimes PMS and PMDD last from ovulation until menses start. The week after your period, there is often no symptoms.
From what I have read , it is because of when the progestorene in your body breaks down, which occurs after ovulation if no egg is fertilized. And what you can react to is that you're sensitive to the substances formed when progesterone breaks down.
So what stresses me now, and increases the anxiety is several different things. Firstly, I'll be going by air to Creete in 2 weeks and that's scary, because I have no control. * I have a little control need* And, I will have a meeting with the officer at the Employment Services office. When you get an adrenal burn out and are going to get back in everyday life, you start at work practise, often 2 hours / day to begin with, to get into routines and see what you can handle and not handle due to the "disease". I do not know where I will end up on the job training. * Does not like uncertainty that are not self-selected *
Previously, I was one that could do very many things at the same time, to have the calendar full and still find time for things I wanted to do was not a problem. Now today it can be hard just going to the store, there will be so many things you should keep an eye on and take in consideration. What to buy? What do my family want to eat? Writing shopping list! Is the items and food I buy ekological/organic? Will there be a lot of people in the store? Yes, you see, I'm out before I get to the store. * Reside in my head and think instead of being here and now *
But this is fortunately not as bad when I do not have PMDD, then my mindfullnesthinking comes by itself. :-)
There are also some people around me who feel bad, do strange things and having a hard time right now. It is also a factor that stresses me because I naturally wants to help everyone and everything, and ideally save the earth too.
But I have come to realize that sometimes it is best to stand aside and just observe. *for my own wellbeing* If the person want to talk to me and get my help they know they are more than welcome. In this particular case a pretty close person acted in a way that I can not accept but I know that this person feels bad mentally right now and I think it is part of it´s actions. It seems odd when the person for many years often approached me for advice and help, but this time I have not heard anything from the same. I have not made contact with the person, because I feel I would just question what the heck the person is doing and it helps no one. Not at this moment because the person is to disconnected. And that I would be too emotionally and personally involved and I'm not ready myself to be that. Sometime the person must take responsibility for their actions itself and the person's immediate family must take care of their family member now. I have enough with myself and what´s mine.
This is not easy to admit that I choose not to actively help and make contact with a person who needs help. But I strongly feel that this time I'm not the person to help so I rely on my intuition not to do it. This kind of thing makes me feel tough and nasty but that is not who I am. However, I have been playing the role of tough and hard many times during my childhood but that's another story.
Wow, it feels good to have written himself. :-) Yes, a blog / website is probably a good idea.