Ångest

Jag trillade på en artikel som fick mig att reflektera. Det är ingen hemlighet att jag lever med ångest , men det är också så. JAG lever med ångest , den lever inte med mig! 

 Personlig utveckling/mindfullness  och självkännedom har hjälpt mig lära mig hantera det. Jag undrar ibland om det någonsin kommer gå över, kanske inte, men det har å andra sidan lärt mig mycket om mig själv och andra människor. Och det som jag märkt är att ju mer jag jobbar med mig själv , min personliga utveckling och mindfullness desto mer hamnar ångesten i periferin och dyker ibland upp som en påminnelse om att vara i nuet. Egentligen har jag aldrig undrat varför jag fick ångest, det vet jag beror på många olika händelser i mitt liv. i nästan en veckas tid har jag haft extremt svullen mage med obehag. Så svullen att jag sög gravid ut. I lördags efter mässan var det så obehagligt och gjorde ont att jag kände det var säkrast att ringa till 1177. De hänvisade mig till akuten och tyckte inte jag skulle åka hela vägen från Borås hem till Skövde så jag åkte till akuten i Borås. I vanliga fall är det en sak som hade puffat upp mig till 9 på ångestskalan men som jag skrev i tidigare inlägg så lämnade jag mycket rädslor och gammalt i havet på semestern. Jag kände mig lugn och hanterade det som att det var en sak jag behövde ta hand om och kolla upp, inte något som jag skulle dö av eller få väldiga besvär av. Jag är stolt över mig själv och hur långt jag kommit. Och jag är tacksam att ha en make som finns vid min sida oavsett hur jag mår. ❤️